Vi fick vänta och vänta och vänta igår. Förvisso nere i något slags mysigt källarvalvsspa som var vår loge, men det var ändå träigt. Mandy var med för att fota och Lola var med och höll sällskap och Cajsalajsa kom dit också och flirtade med avdankade musiker. Även Stu dök upp, JB, Magnus och Louise och flera andra som inte orkade vänta tills vi äntligen fick uppträda utan gick vidare istället.
Min fd elev Evy Maroon hade tagit sig dit också och stod stoiskt på plats när vi väl körde, liksom syster Es barndomskompis Sophie som var på besök från Danmark.
Det luktade fisk i rummet, personalen var sjukt stressad och några fula gubbar stod nära scenen och försökte ta bilder av rumpor. Jag gjorde min fandance, det gick si och så, men var kul.
Mandy kom hem till oss och sov över, vilket var ett stor plus, så vi åt kokta ägg och mackor och drack te på kvällen och bubblade och babblade och lade oss vid fyra, och sedan kom Krichan med lilla O redan vid åtta-tiden nästa morgon. Mags och jag sov ovetandes vidare en liten stund, men sedan hade vi mysförmiddag med bästa, bästa Olle och hans mami. Krichan kom tillbaka vid elva och så tog de en fika innan de for.
Sen kom en journalist, Anne, och en fotograf och skulle göra ett "min lugna vrå i hemmet"-bildreportage (yttepyttigt, alltså) för tidningen Må Bra. Som jag ju läser så ofta. Så jag satt i köket i en timme och låtsades sy och må bra medan jag mest ville sova. Men det gick ganska snabbt och bilderna blev chockerande käcka.
Nu ska vi snart gå och handla. Jag vill verkligen sova. Det ligger en slags tyngd i hela ögonområdet, och magen känns sådär som när man oroar sig eller som när något har gått snett; ett visst sug.
PAUS
lördag 28 november 2009
fredag 27 november 2009
Idag har jag tjyvkört bil.
Idag har jag också bestämt mig för att jag ska jobba med film. Beslutet har gnisslat fram under det senaste året. Men det är inget nytt, nähärå, jag bestämde mig egentligen egentligen för tjugofyra år sedan.
Sedan gick jag i skolan och sånt, och var fortfarande bestämd, och så praoade jag med film och gick mediagymnasium och pluggade filmvetenskap och jobbade extra med filmrelaterade saker och var helt bestämd ända tills för åtta år sedan.
Det vill säga noll till sex år av svävande i ett universum av oändliga möjligheter som mest riktade in sig på att bli "bondgårdare" som jag tyckte att det hette, bara för att få vara med djur på landet. Från sex års ålder och sexton år framåt: FILM. Sedan, ja, sedan hände det en massa tjafs; jag skulle bli lärare, jag gifte mig med en kille, jag pluggade engelska, jag skilde mig från en kille, jobbade som servitris, skaffade kille och bonusbarn, arbetade i butik, jobbade som översättare, receptionist, städare, jag startade burlesktrupp, separerade från killen, blev kär i en tjej, flyttade en massa, gifte mig med tjejen. Det tog åtta år. Nu vet jag en massa om mig själv, som jag tror är nödvändigt att veta för att jag ska kunna jobba med film.
Och nu har jag tjyvkört en bil också. Och när jag har tjyvkört lite mer så kan jag skaffa körkort, och då, då, kan jag börja jobba med film. Till exempel med att koka kaffe - det är ju så det brukar gå till.
Och det är därför jag har bestämt mig för just film, eftersom att jag hellre skulle koka kaffe på en filminspelning än att vara chef på en bank.
Och om man liksom delar upp det (sex års svävande barndom tillåter jag mig att räkna bort från yrkesvalskvalen) i sexton år av inriktade karriärsdrömar och åtta år av tvivel och sökande så har jag ju ändå två tredjedelar av säkert vetande. Det känns som något att luta sig emot.
Och en annan sak jag har bestämt är att blogga om det. Jag tycker om att skriva, och att blogga, fastän ingen läser, eller trots att någon läser. Sån är jag.
Lite pop-psykologi fick jag mig till livs också igår kväll via Criminal Minds: Det är bättre att skriva för sig själv och förlora sin publik än att skriva för sin publik och förlora sig själv. Det var bra, fastän det var på teve.
Nu ska jag: duscha, måla naglarna, sätta upp håret, bränna en showskiva, packa min kostym, grundsminka mig och sedan vänta in kvällens uppträdande på Hotell Reisen vid midnatt.
Fred ut.
Sedan gick jag i skolan och sånt, och var fortfarande bestämd, och så praoade jag med film och gick mediagymnasium och pluggade filmvetenskap och jobbade extra med filmrelaterade saker och var helt bestämd ända tills för åtta år sedan.
Det vill säga noll till sex år av svävande i ett universum av oändliga möjligheter som mest riktade in sig på att bli "bondgårdare" som jag tyckte att det hette, bara för att få vara med djur på landet. Från sex års ålder och sexton år framåt: FILM. Sedan, ja, sedan hände det en massa tjafs; jag skulle bli lärare, jag gifte mig med en kille, jag pluggade engelska, jag skilde mig från en kille, jobbade som servitris, skaffade kille och bonusbarn, arbetade i butik, jobbade som översättare, receptionist, städare, jag startade burlesktrupp, separerade från killen, blev kär i en tjej, flyttade en massa, gifte mig med tjejen. Det tog åtta år. Nu vet jag en massa om mig själv, som jag tror är nödvändigt att veta för att jag ska kunna jobba med film.
Och nu har jag tjyvkört en bil också. Och när jag har tjyvkört lite mer så kan jag skaffa körkort, och då, då, kan jag börja jobba med film. Till exempel med att koka kaffe - det är ju så det brukar gå till.
Och det är därför jag har bestämt mig för just film, eftersom att jag hellre skulle koka kaffe på en filminspelning än att vara chef på en bank.
Och om man liksom delar upp det (sex års svävande barndom tillåter jag mig att räkna bort från yrkesvalskvalen) i sexton år av inriktade karriärsdrömar och åtta år av tvivel och sökande så har jag ju ändå två tredjedelar av säkert vetande. Det känns som något att luta sig emot.
Och en annan sak jag har bestämt är att blogga om det. Jag tycker om att skriva, och att blogga, fastän ingen läser, eller trots att någon läser. Sån är jag.
Lite pop-psykologi fick jag mig till livs också igår kväll via Criminal Minds: Det är bättre att skriva för sig själv och förlora sin publik än att skriva för sin publik och förlora sig själv. Det var bra, fastän det var på teve.
Nu ska jag: duscha, måla naglarna, sätta upp håret, bränna en showskiva, packa min kostym, grundsminka mig och sedan vänta in kvällens uppträdande på Hotell Reisen vid midnatt.
Fred ut.
tisdag 17 mars 2009
Okej
Jag noterad just att mina tre senaste inlägg hade överskrifter som slutade med "...". Jobbigt. Jag har problem med det där. Om jag skriver ett mail är det antingen 90% utropstecken, eller 90% punkt-punkt-punkt.
Och när jag ändå är tillbaka: på reklamen nyss sa de just att någon sjungande brud, Swift någonting, var "USA:s största genombrott". Punkt. Vad då största genombrott? Sedan när? På vilket sätt?
Slarvigt språkbruk. Usch! (Tantpoäng = klagan.)
Okej... God... Natt... Nu.... I... Alla... Fall...!!!!
Och när jag ändå är tillbaka: på reklamen nyss sa de just att någon sjungande brud, Swift någonting, var "USA:s största genombrott". Punkt. Vad då största genombrott? Sedan när? På vilket sätt?
Slarvigt språkbruk. Usch! (Tantpoäng = klagan.)
Okej... God... Natt... Nu.... I... Alla... Fall...!!!!
Något senare...
Finns det något värre (rent kolla-på-TV-sent-mässigt) än att tänka "asch, jag ser väl den usla algoritm-serien då, okej" bara för att upptäcka att man redan sett avsnittet!!?! Aaarrrgghh!
Det blev ingen dubbel-dusch, istället en raggardusch och hårtvätt, och nu när jag är hemma igen är jag för slö för att duscha. Jag vet, det där var oversharing, men det var inte som att vi slet SÅ hårt idag på träningen. "Träningen". Det var snarare en slags 70-30 mix möte-träning.
På tunnelbanan gjorde vi (med vi menar jag främst M) en tantpoänglista, och kom fram till att vi får många saftiga poäng till höger och vänster, men att allt vi gör trots allt inte är tantigt. Jag tror att vi har en tantnivå som vi trivs med.
Det var majsans att träffa Katterna igen i alla fall, för det känns som att det har gått hav av tid när vi har haft ett litet uppehåll som nu (ingen träning förra måndagen).
Hej svejs.
Det blev ingen dubbel-dusch, istället en raggardusch och hårtvätt, och nu när jag är hemma igen är jag för slö för att duscha. Jag vet, det där var oversharing, men det var inte som att vi slet SÅ hårt idag på träningen. "Träningen". Det var snarare en slags 70-30 mix möte-träning.
På tunnelbanan gjorde vi (med vi menar jag främst M) en tantpoänglista, och kom fram till att vi får många saftiga poäng till höger och vänster, men att allt vi gör trots allt inte är tantigt. Jag tror att vi har en tantnivå som vi trivs med.
Det var majsans att träffa Katterna igen i alla fall, för det känns som att det har gått hav av tid när vi har haft ett litet uppehåll som nu (ingen träning förra måndagen).
Hej svejs.
måndag 16 mars 2009
Snart träningsdags...
Varför drabbas man alltid av en ohämmad vilja att duscha INNAN träningen undrar jag? Inte för att man skulle ta skada av att duscha två gånger på samma dag, ingen har ju dött av lite renlighet, men samtidigt känns det verkligen som slöseri med tid. Det där med att duscha tio minuter är inte riktigt min grej, det blir mer kanske trettio-fyrtio minuter, och då har man ju lagt ner jättemycket onödig tid på det på en dag om det blir dubbelt upp inom några timmar.
Som vanligt sov jag dåligt när M jobbade natt, så jag kom inte upp lika tidigt som planerat, eftersom jag somnade gott när hon kom hem imorse, men vi har tittat på en massa potentiella lägenhetsbyten i alla fall, bara för att se vad vi har att röra oss med.
Jag känner mig rastlös, eftersom jag har försummat skolarbetet idag, men det ska nog ordna sig.
Imorgon blir det som sagt hyllor och arbetsplats, och då kommer ingenting att kunna hejda min arbetslust...
På torsdag ska jag lämna in mer text och träffa handledaren, men vi får se hur mycket jag har fått ihop tills dess.
Som vanligt sov jag dåligt när M jobbade natt, så jag kom inte upp lika tidigt som planerat, eftersom jag somnade gott när hon kom hem imorse, men vi har tittat på en massa potentiella lägenhetsbyten i alla fall, bara för att se vad vi har att röra oss med.
Jag känner mig rastlös, eftersom jag har försummat skolarbetet idag, men det ska nog ordna sig.
Imorgon blir det som sagt hyllor och arbetsplats, och då kommer ingenting att kunna hejda min arbetslust...
På torsdag ska jag lämna in mer text och träffa handledaren, men vi får se hur mycket jag har fått ihop tills dess.
söndag 15 mars 2009
Ett steg närmare hyllor...
Idag tog vi en tur till Fredells med mami och handlade hyllor! Woohoo!
På tisdag kommer pappsen och K ut och borrar i våra betongväggar och sätter upp dem. Det kommer att bli helt fantastiskt underbart att ÄNTLIGEN få någon slags ordning i lägenheter efter bara åtta månader.
Jag har också lärt mig att göra diabetesvänliga - delvis i alla fall - havrebollar. Mums. Livsfarligt. Nu kommer jag att ladda på kilon om jag inte passar mig.
Mags gick till jobbet vid sju, jag kollade på Gossip Girl som nu har blivit en del av min söndag, och blev sedan jättebesviken när jag upptäckte att Bones hade haft säsongsavslutning. Jag gillar den verkligen, Emily Deschanel har en väldigt lyssnarvänlig röst, och så har hennes karaktär inga som helst social skills, och det är roligt.
Vi hittade också äntligen källan till en vag, men obehaglig, lukt, som påminde om hundmat, i köket. Jag trodde att det var något i återvinningskassarna, men dem tog vi ut i fredags, och odören hängde kvar - trots att jag damsugit och moppat med städmedel från Teneriffa. Nåväl, det hade ingenting med återvinningskassarna att göra, det var helt enkelt en purjolök som gömt sig i ett hörn i skafferiet och nästan liquifierats i sin plastpåse... Urk.
I natt drömde jag att Stu höll på att bli mördad av en dvärgsjuksköterska under en komplicerad tandoperation som krävde att han sövdes. Jag och Mags var henne på spåren och letade efter honom på sjukhuset, men hon hade skrivit in honom under "falskt" namn (att stava förnamnet med s-t-j-u-v, mellannamnet med å istället för o och efternamnet med ä istället för e, inte jättehemligt) som sinkade oss, men vi kom in i rummet där operationen skulle äga rum precis när hon klivit upp på sin trapp-pall för att sticka den dödliga sprutan i honom. En dvärgsjuksköterska.
Mags drömde i sin tur att C serverades ko- och grisögon i skolbespisningen. Jag vet inte riktigt vad vi hade gjort igår (förutom att tvätta enorma mängder tvätt) som gjorde att vi hade horrordrömmar, men vi skrattade åt det i morse i alla fall.
Häromdagen såg vi Låt Den Rätte Komma In. Jag har inte läst den, men jag gillade verkligen filmen. Vi bor ju så nära Blackan och Vällan så det var lite hemtamt. Huvudrollerna var verkligen bra, tyckte jag. Betyget blir: Muy bien!
Nu tänker jag så här att jag verkligen önskar att Citibank kunde SLUTA SPONSRA KRIMSERIER FÖRIHELVETE!!!! Jag kan säga att de har lyckats med en sak: att odla upp mitt hat. Varje gång jag hör deras truddelutt fylls jag av vrede. Dålig marknadsföring.
Nu ska jag i alla fall sitta här och titta på de fina vita väggarna och de fina hyllorna tills Criminal Minds börjar.
På tisdag kommer pappsen och K ut och borrar i våra betongväggar och sätter upp dem. Det kommer att bli helt fantastiskt underbart att ÄNTLIGEN få någon slags ordning i lägenheter efter bara åtta månader.
Jag har också lärt mig att göra diabetesvänliga - delvis i alla fall - havrebollar. Mums. Livsfarligt. Nu kommer jag att ladda på kilon om jag inte passar mig.
Mags gick till jobbet vid sju, jag kollade på Gossip Girl som nu har blivit en del av min söndag, och blev sedan jättebesviken när jag upptäckte att Bones hade haft säsongsavslutning. Jag gillar den verkligen, Emily Deschanel har en väldigt lyssnarvänlig röst, och så har hennes karaktär inga som helst social skills, och det är roligt.
Vi hittade också äntligen källan till en vag, men obehaglig, lukt, som påminde om hundmat, i köket. Jag trodde att det var något i återvinningskassarna, men dem tog vi ut i fredags, och odören hängde kvar - trots att jag damsugit och moppat med städmedel från Teneriffa. Nåväl, det hade ingenting med återvinningskassarna att göra, det var helt enkelt en purjolök som gömt sig i ett hörn i skafferiet och nästan liquifierats i sin plastpåse... Urk.
I natt drömde jag att Stu höll på att bli mördad av en dvärgsjuksköterska under en komplicerad tandoperation som krävde att han sövdes. Jag och Mags var henne på spåren och letade efter honom på sjukhuset, men hon hade skrivit in honom under "falskt" namn (att stava förnamnet med s-t-j-u-v, mellannamnet med å istället för o och efternamnet med ä istället för e, inte jättehemligt) som sinkade oss, men vi kom in i rummet där operationen skulle äga rum precis när hon klivit upp på sin trapp-pall för att sticka den dödliga sprutan i honom. En dvärgsjuksköterska.
Mags drömde i sin tur att C serverades ko- och grisögon i skolbespisningen. Jag vet inte riktigt vad vi hade gjort igår (förutom att tvätta enorma mängder tvätt) som gjorde att vi hade horrordrömmar, men vi skrattade åt det i morse i alla fall.
Häromdagen såg vi Låt Den Rätte Komma In. Jag har inte läst den, men jag gillade verkligen filmen. Vi bor ju så nära Blackan och Vällan så det var lite hemtamt. Huvudrollerna var verkligen bra, tyckte jag. Betyget blir: Muy bien!
Nu tänker jag så här att jag verkligen önskar att Citibank kunde SLUTA SPONSRA KRIMSERIER FÖRIHELVETE!!!! Jag kan säga att de har lyckats med en sak: att odla upp mitt hat. Varje gång jag hör deras truddelutt fylls jag av vrede. Dålig marknadsföring.
Nu ska jag i alla fall sitta här och titta på de fina vita väggarna och de fina hyllorna tills Criminal Minds börjar.
torsdag 12 mars 2009
Äntligen färdigsnickrat
Jag och frugan har haft fixardag, men på olika sätt. Hon har varit uttråkad och målat väggen fastän hon borde ha legat på soffan och tittat på TV hela dagen, jag har fixat Duchess-hemsida och ansökningshandlingar till Vegas.
Nu har båda ont i nacken och är arga på diverse materia...
I alla fall var det länge sedan jag skrev här, och nu blev jag sugen igen.
Vi fick sparrissoppa och varma mackor med pesto och mozza till middag, och så såg vi Medium (nya avsnitt!) och the Mentalist (hur mycket reklam kan TV3 få in under en timme egentligen?). Snart är arbetsdagen officiellt slut och då blir det te och Låt Den Rätte Komma In - spännande!
I övrigt försöker jag mest låta bli att tänka på vad jag ska göra för nummer om jag går vidare i "det-där-tv-programmet".
Jag har försummat mina kära vänner J och S under veckan också. Så nu vet jag det. Kanske kan jag komma ihåg att ringa dem imorgon innan det blir försent.
I alla fall har vi ett halvt jättefint vardagsrum nu, alldeles vitt och jämnt, så nu kanske det blir hyllshopping med Mamma...
Fred ut.
Nu har båda ont i nacken och är arga på diverse materia...
I alla fall var det länge sedan jag skrev här, och nu blev jag sugen igen.
Vi fick sparrissoppa och varma mackor med pesto och mozza till middag, och så såg vi Medium (nya avsnitt!) och the Mentalist (hur mycket reklam kan TV3 få in under en timme egentligen?). Snart är arbetsdagen officiellt slut och då blir det te och Låt Den Rätte Komma In - spännande!
I övrigt försöker jag mest låta bli att tänka på vad jag ska göra för nummer om jag går vidare i "det-där-tv-programmet".
Jag har försummat mina kära vänner J och S under veckan också. Så nu vet jag det. Kanske kan jag komma ihåg att ringa dem imorgon innan det blir försent.
I alla fall har vi ett halvt jättefint vardagsrum nu, alldeles vitt och jämnt, så nu kanske det blir hyllshopping med Mamma...
Fred ut.
onsdag 1 oktober 2008
Middagsbesök
Idag hade vi kleine schwester Hännis på besök här i Beachen, mytche müsisch (okej, jag ska skippa "tyskan"). Vi åt god mat och stojade. Nä, det gjorde vi inte. Jo, maten var god, men vi stojade inte, vi var ganska vuxna, faktiskt.
När vi handlade, eller rättare sagt precis innan vi gick in på Hemköp så såg vi när en man backade upp sin splitternya svarta Merca på en vägskylt så att den gick av. Och bilen blev ful, minst sagt. Han körde snabbt från platsen, men jag som har sett så mycket krimi på TV kommer fortfarande ihåg hans plåt: WYK 600. Nyttigt va?
Igår kväll när jag skulle somna kom det så mycket sakn efter Calebs över mig så att jag nästan började gråta. Jag längtar verkligen efter min lille godiskyckling, det är konstigt att träffa honom så sällan... Men, förhoppningsvis gör han återtåg här i Hässan nästa fredag!
Jag har som vanligt försakat en mängd uppgifter idag, men dock städat huset och med frugan gått till återvinningsstationen med MYCKET returpapper. Hon har köpt en ny mössa som hon är extrasupersnitsig i, och tack vare henne och Loois ständigt snitsiga mössningar har jag nu vågat mig på att köpa en jag med! Vi får se om jag står ut med pannkliet.
Snart: Jordan, rättsläkare. (E jag känner som jag bondar med dig nu. Kollar du fortfarande?)
När vi handlade, eller rättare sagt precis innan vi gick in på Hemköp så såg vi när en man backade upp sin splitternya svarta Merca på en vägskylt så att den gick av. Och bilen blev ful, minst sagt. Han körde snabbt från platsen, men jag som har sett så mycket krimi på TV kommer fortfarande ihåg hans plåt: WYK 600. Nyttigt va?
Igår kväll när jag skulle somna kom det så mycket sakn efter Calebs över mig så att jag nästan började gråta. Jag längtar verkligen efter min lille godiskyckling, det är konstigt att träffa honom så sällan... Men, förhoppningsvis gör han återtåg här i Hässan nästa fredag!
Jag har som vanligt försakat en mängd uppgifter idag, men dock städat huset och med frugan gått till återvinningsstationen med MYCKET returpapper. Hon har köpt en ny mössa som hon är extrasupersnitsig i, och tack vare henne och Loois ständigt snitsiga mössningar har jag nu vågat mig på att köpa en jag med! Vi får se om jag står ut med pannkliet.
Snart: Jordan, rättsläkare. (E jag känner som jag bondar med dig nu. Kollar du fortfarande?)
måndag 29 september 2008
Nueva York!
Åh vilken resa vi fick! Vi har haft så kul och mysigt, och hunnit med en hel del på en liten vecka - däribland fyra shower! Vi fick också träffa en massa hjältar och hänga backstage med dem, som jämlikar... Nästan, i alla fall. Vilket var coolt.
Hej Dirty Martini. Jag har sett dig på TV och internet. Du är tuff! Du med, World Famous *BOB*. Och du, Angie Pontani. Miss Indigo Blue. Jo Boobs.
Och sedan fick vi umgås med våra underbara, superduperfantastiskt begåvade vänner Scotty, Brooklyn, Tigger! och Creamy Stevens, och lära känna lite nya. Och våra rutiner gick verkligen hem också, vi fick oerhört mycket beröm så det kändes verkligen löjligt fantastiskt.
Vi fick också shoppa en massa showgirlgrejer, så som peruker, strutsfjädrar, frans, maskeradmasker, skor, smink, boor, handskar, strass...
Och, mitt bästa, äta på lokal hela tiden. Inklusive frukost. Aj lajk. Bara gå iväg och få en gigantisk fetaost- och spenatomelett serverad. Jatack! Och Dumpling Man runt hörnet. Bagels. Delis. Japanskt. Dim Sum. Burgare. Cobb Salad. Sockerfri körsbärsläsk. Och root beer! Och Dr. Pepper.
Sedan när vi kom hem insåg jag att det är närmare att bo i Brooklyn och åka till Manhattan, än att bo i Hässan och åka in till stan. :-( Lite ocoolt.
Så fick jag shoppa loss i Chinatown, eller snarare på Pearl River - tofflor, tvålar, vykort, plastguldfiskar, tygapor, mekaniska clowner, rislampor, skrivböcker, plånbok, kinaskor och gammeldagsa affischer. Hurra!
Ja, vi fick köpa TVÅ resväskor på plats. I Chinatown...
Snitsiga va? Den röda är Lolas, men Mags köpte en brun och vit. Vi fick till och med betala en tandlös, gammal svart man på flygplatsen att köra våra fyra resväskor och två carryonväskor från den dansande gaychaufförens bil och in till BA-disken. Thet vahr kånstikt!
Nu är vi hemma igen och denna vecka gick och går i Göteborgs tecken. Först åkte jag till bokmässan - som iofs var helt okej, jag klämde in att lyssna på Susan Faludi, vilket var mkt intressant - men Götet och jag blev inte bundis, så på lördagsmorgonen köpte jag en dyr fem-timmar-baklänges-i-"familjevagnen"-biljett för att få komma hem till min habibi på kvällen. Bästa jag har gjort!
På torsdag gör vi återtåg för ett gig, men vi är bara där i tolv timmar.
Nu ska jag göra macka och te, och kolla Jordan Rättsläkare med min darling.
Hej Dirty Martini. Jag har sett dig på TV och internet. Du är tuff! Du med, World Famous *BOB*. Och du, Angie Pontani. Miss Indigo Blue. Jo Boobs.
Och sedan fick vi umgås med våra underbara, superduperfantastiskt begåvade vänner Scotty, Brooklyn, Tigger! och Creamy Stevens, och lära känna lite nya. Och våra rutiner gick verkligen hem också, vi fick oerhört mycket beröm så det kändes verkligen löjligt fantastiskt.
Vi fick också shoppa en massa showgirlgrejer, så som peruker, strutsfjädrar, frans, maskeradmasker, skor, smink, boor, handskar, strass...
Och, mitt bästa, äta på lokal hela tiden. Inklusive frukost. Aj lajk. Bara gå iväg och få en gigantisk fetaost- och spenatomelett serverad. Jatack! Och Dumpling Man runt hörnet. Bagels. Delis. Japanskt. Dim Sum. Burgare. Cobb Salad. Sockerfri körsbärsläsk. Och root beer! Och Dr. Pepper.
Sedan när vi kom hem insåg jag att det är närmare att bo i Brooklyn och åka till Manhattan, än att bo i Hässan och åka in till stan. :-( Lite ocoolt.
Så fick jag shoppa loss i Chinatown, eller snarare på Pearl River - tofflor, tvålar, vykort, plastguldfiskar, tygapor, mekaniska clowner, rislampor, skrivböcker, plånbok, kinaskor och gammeldagsa affischer. Hurra!
Ja, vi fick köpa TVÅ resväskor på plats. I Chinatown...
Snitsiga va? Den röda är Lolas, men Mags köpte en brun och vit. Vi fick till och med betala en tandlös, gammal svart man på flygplatsen att köra våra fyra resväskor och två carryonväskor från den dansande gaychaufförens bil och in till BA-disken. Thet vahr kånstikt!
Nu är vi hemma igen och denna vecka gick och går i Göteborgs tecken. Först åkte jag till bokmässan - som iofs var helt okej, jag klämde in att lyssna på Susan Faludi, vilket var mkt intressant - men Götet och jag blev inte bundis, så på lördagsmorgonen köpte jag en dyr fem-timmar-baklänges-i-"familjevagnen"-biljett för att få komma hem till min habibi på kvällen. Bästa jag har gjort!
På torsdag gör vi återtåg för ett gig, men vi är bara där i tolv timmar.
Nu ska jag göra macka och te, och kolla Jordan Rättsläkare med min darling.
måndag 15 september 2008
Free at last!
Nu har jag äntligen skickat in min senaste översättning! Hurra! Nu ska jag mumsa på lite mat som the missus har tagit med sig från jobbet - tack Fredric! - jag är sååå hungrig. Sedan blir det lite packningsförberedelser inför USA-resan på tisdag. Ska bli mysigt.
Oj, vad trist det blev. Men så kan det gå ibland. Vad har jag gjort idag då? Vaknat bredvid en sanslöst morgonpigg knodd, fixat frukost, kollat på barnteve, åkt in till Slussen och lämnat honom till Stuie, fortsatt till Sick(la) köpkvarter för att gå på Jysk och köpa uppblåsbar madrass samt lite annat smått och gott. Sedan hem till Harlequins magiska värld av styva ni-vet-vad och provocerande många fula ord att översätta, och idag redigera.
Har också väntat på habibi, städat undan en massa leksaker och "lyssnat" på torso-psykologen Tony Hill på TV.
Nu: Bord duka dig! (Soffbord, alltså)
Oj, vad trist det blev. Men så kan det gå ibland. Vad har jag gjort idag då? Vaknat bredvid en sanslöst morgonpigg knodd, fixat frukost, kollat på barnteve, åkt in till Slussen och lämnat honom till Stuie, fortsatt till Sick(la) köpkvarter för att gå på Jysk och köpa uppblåsbar madrass samt lite annat smått och gott. Sedan hem till Harlequins magiska värld av styva ni-vet-vad och provocerande många fula ord att översätta, och idag redigera.
Har också väntat på habibi, städat undan en massa leksaker och "lyssnat" på torso-psykologen Tony Hill på TV.
Nu: Bord duka dig! (Soffbord, alltså)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
