Middagsbesök

Idag hade vi kleine schwester Hännis på besök här i Beachen, mytche müsisch (okej, jag ska skippa "tyskan"). Vi åt god mat och stojade. Nä, det gjorde vi inte. Jo, maten var god, men vi stojade inte, vi var ganska vuxna, faktiskt.

När vi handlade, eller rättare sagt precis innan vi gick in på Hemköp så såg vi när en man backade upp sin splitternya svarta Merca på en vägskylt så att den gick av. Och bilen blev ful, minst sagt. Han körde snabbt från platsen, men jag som har sett så mycket krimi på TV kommer fortfarande ihåg hans plåt: WYK 600. Nyttigt va?

Igår kväll när jag skulle somna kom det så mycket sakn efter Calebs över mig så att jag nästan började gråta. Jag längtar verkligen efter min lille godiskyckling, det är konstigt att träffa honom så sällan... Men, förhoppningsvis gör han återtåg här i Hässan nästa fredag!

Jag har som vanligt försakat en mängd uppgifter idag, men dock städat huset och med frugan gått till återvinningsstationen med MYCKET returpapper. Hon har köpt en ny mössa som hon är extrasupersnitsig i, och tack vare henne och Loois ständigt snitsiga mössningar har jag nu vågat mig på att köpa en jag med! Vi får se om jag står ut med pannkliet.

Snart: Jordan, rättsläkare. (E jag känner som jag bondar med dig nu. Kollar du fortfarande?)

Nueva York!

Åh vilken resa vi fick! Vi har haft så kul och mysigt, och hunnit med en hel del på en liten vecka - däribland fyra shower! Vi fick också träffa en massa hjältar och hänga backstage med dem, som jämlikar... Nästan, i alla fall. Vilket var coolt.

Hej Dirty Martini. Jag har sett dig på TV och internet. Du är tuff! Du med, World Famous *BOB*. Och du, Angie Pontani. Miss Indigo Blue. Jo Boobs.



Och sedan fick vi umgås med våra underbara, superduperfantastiskt begåvade vänner Scotty, Brooklyn, Tigger! och Creamy Stevens, och lära känna lite nya. Och våra rutiner gick verkligen hem också, vi fick oerhört mycket beröm så det kändes verkligen löjligt fantastiskt.

Vi fick också shoppa en massa showgirlgrejer, så som peruker, strutsfjädrar, frans, maskeradmasker, skor, smink, boor, handskar, strass...















Och, mitt bästa, äta på lokal hela tiden. Inklusive frukost. Aj lajk. Bara gå iväg och få en gigantisk fetaost- och spenatomelett serverad. Jatack! Och Dumpling Man runt hörnet. Bagels. Delis. Japanskt. Dim Sum. Burgare. Cobb Salad. Sockerfri körsbärsläsk. Och root beer! Och Dr. Pepper.

Sedan när vi kom hem insåg jag att det är närmare att bo i Brooklyn och åka till Manhattan, än att bo i Hässan och åka in till stan. :-( Lite ocoolt.




















Så fick jag shoppa loss i Chinatown, eller snarare på Pearl River - tofflor, tvålar, vykort, plastguldfiskar, tygapor, mekaniska clowner, rislampor, skrivböcker, plånbok, kinaskor och gammeldagsa affischer. Hurra!

Ja, vi fick köpa TVÅ resväskor på plats. I Chinatown...

Snitsiga va? Den röda är Lolas, men Mags köpte en brun och vit. Vi fick till och med betala en tandlös, gammal svart man på flygplatsen att köra våra fyra resväskor och två carryonväskor från den dansande gaychaufförens bil och in till BA-disken. Thet vahr kånstikt!

Nu är vi hemma igen och denna vecka gick och går i Göteborgs tecken. Först åkte jag till bokmässan - som iofs var helt okej, jag klämde in att lyssna på Susan Faludi, vilket var mkt intressant - men Götet och jag blev inte bundis, så på lördagsmorgonen köpte jag en dyr fem-timmar-baklänges-i-"familjevagnen"-biljett för att få komma hem till min habibi på kvällen. Bästa jag har gjort!

På torsdag gör vi återtåg för ett gig, men vi är bara där i tolv timmar.

Nu ska jag göra macka och te, och kolla Jordan Rättsläkare med min darling.

Free at last!

Nu har jag äntligen skickat in min senaste översättning! Hurra! Nu ska jag mumsa på lite mat som the missus har tagit med sig från jobbet - tack Fredric! - jag är sååå hungrig. Sedan blir det lite packningsförberedelser inför USA-resan på tisdag. Ska bli mysigt.

Oj, vad trist det blev. Men så kan det gå ibland. Vad har jag gjort idag då? Vaknat bredvid en sanslöst morgonpigg knodd, fixat frukost, kollat på barnteve, åkt in till Slussen och lämnat honom till Stuie, fortsatt till Sick(la) köpkvarter för att gå på Jysk och köpa uppblåsbar madrass samt lite annat smått och gott. Sedan hem till Harlequins magiska värld av styva ni-vet-vad och provocerande många fula ord att översätta, och idag redigera.

Har också väntat på habibi, städat undan en massa leksaker och "lyssnat" på torso-psykologen Tony Hill på TV.

Nu: Bord duka dig! (Soffbord, alltså)

Great expectations

Nu är det nya tider för min habibi! Nytt jobb, nära hemmifrån med ett bra team och schyssta (vilken är den bästa stavningen för detta ord?) villkor - hurra! Jag är så stolt och glad för hennes skull att hon äntligen får lämna det gamla jobbet bakom sig. Världens sämsta chef!

Grattis, baby!

Sömngångare

Ofta är jag trött. Som nu till exempel, är jag jättetrött.

Man brukar säga, om saker som man kan bra, att man skulle kunna göra det i sömnen, och nu har jag faktiskt provat! (Med blandat resultat...)

Härom kvällen när jag som bäst tragglade med min senaste Harlequin så lyckades jag somna, drömma och fortsätta översätta! När jag vaknade hade jag översatt en blandning av bokens handling och en dröm som den övergått i, om att huvudpersonen gav sig av på en bussresa som inte finns med i texten. Nu är jag barnsligt stolt över att jag till och med kan översätta i sömnen, även om det blir fel. Det känns jättetufft...

Sjuåringen part II

Calebs fyllde som bekant sju häromsistens, och förutom födelsedagsmiddagen blev det fika på söndagen då han fick en pannlampa av Pappa och G, och ett stoppur av syster E. Jag och Mrs M hade köpt: dinosaurievattenpistoler, pruttslajm och en superläskig gummiboll som innehöll kackerlackor i blodsörja.



I torsdags fick jag också hämta honom i skolan, hurra, helt obetalbart att komma in och se en ganska blek och trött ung man lysa upp när han såg mig och springa fram med en björnkram. Jag fick titta på när han spelade Transformers innan jag åkte till Silvia för middag med frugan. (Mumsich!)

Och så idag då, vår första bonusföräldrahelg! När vi var på ikea förra veckan råkade vi få med oss en dockteater och en massa fingerdockor hem, så han och M lekte med det medan Stuie spelade minigitarr och Yours Truly fixade lunch.




Sedan bar det av till jobbet för habibi, Stuie försvann på bröllopsfest och jag och Caleb åkte till bion i Vällingby för att se WALL-E som var en jättemysig robotfilm. Vi fick popcorn och dricka och C fick lördagsgodis. Efter bion åkte vi hem igen, då blev det badkarsbad med skum och brus och leksaker, och sedan spagetti och köttbullar framför Bolibompa före godnattsagan.




När vi sedan ringde till Magdalena för att säga god nattså lossnade Calebs lösa tand med hjälp av ett segt gelékörsbär, så nu ligger det under sängen i ett vattenglas och väntar på tandfén. Han är övertygad om att pappa Stuie kommer att bli "helt chockad" imorgon, när han upptäcker att tanden lossnat i hans frånvaro.

Mysknodd! Jag trivs så bra med att han har sin egen tandborste och pyjamas och till och med pyjamaskrok här hos oss nu!

Sedan sist...

Har det hänt en massa spännande saker. Och faktiskt däremellan också, som jag nu har bildbevis för, till exempel. Men jag tycker så mycket om rubriker att jag kanske gör en post för varje grej? Ja, det tror jag.

Här kommer bilder från Kittenville för att de var lite fina och/eller roliga:



Just nu: Saknar jag min fru väldigt mycket!

Encore un foi

Jag vet inte ens om det stavas så alls? Eller om det betyder "en gång till" som jag tror och vill? Nåväl, det jag försöker säga är i alla fall att jag fortfarande är trötter, spännande, va?

Men, förutom att det är lite segt att behöva kämpa sig upp på morgnarna för att gå ut med hunden som frugan vill ha hemma men som hon bara sover förbi, så är det ganska skönt att komma ut och gå. Plus att jag lär känna omgivningarna. Husen nere vid stranden är rätt störda, och jag måste nog ta med syster E hit någon gång för att titta på dem, jag tror hon skulle gilla det... En underlig mix av Californisk förort ca 1993, och svenskt, vad jag gissar är sent sextiotal.

Käz gillar det i alla fall, och han fick hälsa på tre tjejer på morgonprommenaden så öronen stod högt på huvudet minsann.

Igår var vi på Bröderna Olsson med Lola och Stuie och Bill som var på besök från Angleterre, Tim, Anders, med flera. Till och med Sivan dök förbi, så det var superduperkul, trots att det tog en miljard år att åka hem efteråt. Det störda var att tre falsett-tjejer i tolv-och-ett-halvt-årsåldern, med kejkmejk och innepiercings som var på väg till en kompis i Blackeberg satt och "viskade" om mig ett tag, jättediskret liksom, och sedan sa de till den som satt med ryggen till "Regarde la papillon" för att hon skulle vända sig och titta på mig! Alltså: Titta på fjärilen. What?! Liksom.

Kanske var det mina dödsläckra glajor som föranledde tilltalet, kanske var det min dödsläckra, dödsbjärta nya kappa, kanske min bouffant-lugg - inte vet jag, je ne sais pas, som det heter på franska. I alla fall vände de sig, och precis då hade Mags bytt till platsen bredvid mig och vi pussades. Då sa tjejen, fjärilstjejen - som för övrig tog hair advice från Lars Adaktusson - "Jaha, nu förstår jag..."

Hon med ryggen till hade inte sett, så när de gick av ställde de sig på perrongen och pekade och tittade på oss när vi åkte vidare. Real lesbians! On the subway!

Nya ordet för homogaytjej med dödsläckra glajor och kappa = Papillon. I like. Det är nästan episkt.

Sleepyhead

Jag skulle ha skrivit för länge sedan om jag hade hunnit. Och nu sitter jag mest och stirrar på teven, (kors i taket) fastän det är supertrista Spin City. Har varit på smaskig födelsedagsmiddag för H i Nacka, och nu är vi hundvakt, vilket frugan är mycket glad över.

Kasse var en pärla på bussen och tågen, hela den timslånga resan, som en filbunke, och han verkar trivas i lilla lägis också - som M sa matchar han ju vardagsrumsmöblerna...

Okej, nu somnar jag till här... Bra post.

Sjuåringen

Idag var den stora dagen då C fyllde sju. Han fick en skateboard av pappa och en massa playstationspel av farmor, och lite coola skolgrejer av mig och frugan. Jag åkte ut och åt födelsedagsmiddag med honom och Stuie i Kärrtorp - hamburgare och nöt-och-chokladkolatårta! Mums! Stuie kan verkligen det där med tårtor...

Jag fick hänga med knodden och bevittna hans playstationspelande medan pappa Stuie gick på föräldramöte i nya skolan, så jag fick riktigt mys, jag.

Idag har jag också för första gången använt tvättstugan, och jag ger den ett bra betyg. Bra torkskåp och tumlare, och elektroniskt bokningssystem som fortfarande känns spännande :-)
Jag fick också chansen att prata med min allra första granne, eftersom vi hade samma tvättid. Vuxet!

Nu ska jag ställa mig och laga lite lunchmat till imorogn när skolan börjar. Då blir det långdag med skola och sedan en massa ärenden och sedan Infamous-festen. Lite nervös för att jag inte har förberett mig tillräckligt på återtåget till studierna, men vi får väl se hur det går.

Fred ut,
Trötter

Svett, svett och... Svett

En sak är säker, de kan det där med värme på Dansens Hus... Phew, man är helt inbakad när man kommer där ifrån - fortfarande, trots att jag har åkt ända till mitt ytterområde efteråt och allt! Men det känns i alla fall alltid som att man har tränat hårt och tufft, även om man bara har ätit lyxskinka på fikat och kollat på andra som dansar.

Börjar dra ihop sig inför lördagens Kittenville, det ska bli rackarns roligt, men fortfarande så mycket att hinna med innan dess :-P

Idag kom Ebbis ut med ett matbord till oss, så nu kan man nästan tro att vi är vuxna när man kommer och hälsar på, bortsett från inte mindre än fyra filtinklädda "hemliga" högar av ouppackat. Kul gammal tradition det visade sig att vi har gemensamt det där med att snygga till skräp och stök med ett tygstycke!

Minifettig matlagning fortsätter att vara rätt så trist, min köttfärssås idag blev mer som vattenåbrö med köttfärs i. Alltså, fast den smakade gott. På lunchrasten fick jag också en chans att titta lite på Die Hard with a Vengeance (tror jag?) den från 1995 i alla fall, och märkte att det var något underligt rasistiskt över den (förutom tysknidbilden som känns sjukt old hat, Jeremy Irons, hur tänkte du då?) med Samuel L. Jacksons roll, och all rasfokusering helatiden. Men, men, det var väl bara två år efter Rodney King tror jag? Kanske bara ett när de filmade osv, så det kanske hade med det att göra. Bra, men underligt, att se att det har hänt saker på det området på bara tretton år. Men, yttre fiender brukar ju göra underverk med inre motsättningar, om man får vara cynisk. Jag slutar där, utan en ändlös rant.

Imorgon är en stor dag, nämligen dagen då Godiskycklingen fyller sju år!!! Otroligt. Jag kommer fortfarande ihåg när han fyllde tre år, trots att jag inte var med på kalaset, bara talade med Stjuv i telefon. Fyra år, ganska precis, sedan jag lärde känna C, och det är mer än halva hans liv. Knasigt. Men jag är sanslöst stolt över att jag räknades in i föräldragruppen när han på första skoldagen i förra veckan räckte upp handen och sa "Fröken, alla mina föräldrar är här, utom mamma som ska hämta mig sen." Då kände jag mig stolt.

Nu är det dags för middag tror jag...

L8tr, sk8tr som kidsen skulle ha sagt.

Valfrihetens gissel

Nu sitter man här igen, framför teven, och nästan längtar efter att de ska ta bort alla suktkanaler som vi har fått, så man slipper välja. Det är ett gissel (lyxproblem, jag vet). Och så slutar det med att vi inte tittar på något, utan bara har teven på och sedan gör annat.

Men idag när jag inte-tittade på en film så fick jag i alla fall se Christian Bale, anno 1987, när han var liten, och riktigt bra. Han är ju en favorit, det måste medges, men jag hade inte riktigt koll på att han dragit igång så tidigt. Det var Solens Rike, av Spielberg. Så fick jag i alla fall ut något av teven idag då.

Misshandlaren är tyst än så länge. När polisen kom dit igår sa kvinnan att hon och en kille hade "skrikit lite" på varandra, men att han hade gått för två timmar sedan (ljug) och så var hon lite röd under ena ögat. Men hon påstod i alla fall att hon var glad att de var där. Hoppas att det inte bara leder till att misshandeln fortsätter i tysthet utan till att hon kanske känner att det i alla fall är någon som hör om hon ropar.

Jag har i alla fall fått hänga med knodden idag, och läsa godnattsaga! Det var underbart. Han har blivit så himla stor. Och han är kär i en tjej i klassen, min lilla gris.

Jag undrar hur man för över bilder från telefonen till datorn? Det har jag inte lyckats lista ut.

Åh, nu skulle jag vilja vara inte-diabetiker, dricka lite sherry och äta kokostoppar och maraschinokörsbär... Kolla in Du Rififi Chez les Hommes och strunta i alla måsten. Men jag har det ganska bra ändå, med te i kanna och diabeteschoklad och alldeles för många tevekanaler.

Boobs galore!

Då var det fait accompli med flyersarna (hm?) äntligen...

Och så fick jag nästa bok med posten, den handlar om en utländsk miljonär och hans älskarinna och en skandalgraviditet! Can't wait, det ska bli så spännande att se hur den utvecklar sig... En sådan story är ju helt revolutionerande, blir nästan lite rörd.

Men, jag måste säga att jag föredrar sexytime över emergency surgery time, vilket jag nu äntligen verkar ha fått lägga bakom mig. Det var inte så mycket sjukvården, som den hemsökande käcka australiensiska accent jag inte kunde tänka bort i läkarromanerna.

Jaja, nu skall jag ge mig ut på en exkursion tillbaka till Kärran för att hämta post och träffa min bästa snart-sju-år-gamla Godiskyckling och Stuie.

Ytterområdesromantik

Den har drabbat mig. Har aldrig bott så här långt bort förrut, och ändå känns det för första gången på riktigt som att jag åker hem när jag åker hem. Det är väldigt konstigt. Känner mig lite orolig för att jag har gått på någon mystisk cirkus-cirkör-mångfalld och heja-miljonprogrammen, sverige-finns-i-ytterområdena-väckelsemötespryl, men ändå är det nog inte så? Hässelby är ju ganska up-tight i jämförelse. Kanske är det därför jag trivs? :-)

Eller så är det för att jag känner mig lite som att jag verkligen är mig själv för första gången, och då trivs man väl bättre kan jag tro. Inte meningen att vara hippieflummig, men det är rätt tufft att komma på vem man är, trots allt.

Snart börjar utbildningen igen, och det känns bra. Sådär nyttigt, som kinesisk tvål, eller råkost. Man har ju aldrig varit någon stjärna på att styra upp sig själv, det är väl därför lite yttre struktur känns så kristet och fint.

Nu ska jag göra en tutt-flyer till nästa Kittenville.

So long.

TV är konstigt

Sitter i soffan och väntar på Criminal Minds med min habibi - som vanligt i glappet efter Tyst Vittne hamnar vi i Jakten på Nätpedofilerna. Det sjuka i rättsdokusåpor aside så är det verkligen en tragisk samling män (ja, de är alla män) som traskar in i tevefällan. Man undrar ju hur de tänker, eller inte tänker. Och varför förbjudna saker kan skapa ett sådant tvång, eller vad det nu är som driver dem.

Och när jag ändå är inne på de stora frågorna (nu har Criminal Minds börjat) vad är det med teve och "avvikande" kriminaltekniker? Som den där gotharen i (fruktansvärda) Navy CIS, och den jättelånga britten i Jordan, Rättsläkare, eller för den delen Garcia i Criminal Minds.

Och sedan kan man ju faktsikt fråga sig varför det finns så många dåliga kriminalserier, när det ändå finns så många bra? Hur svårt kan det egentligen vara att undvika de där små cheesiga fallgroparna som gör så stor skillnad? Alltså, relativt, rent praktiskt sett i och med att man redan har styrt upp det så långt att man har en okej budget, manus, producent, och så vidare...

I all fall är det myssöndag, jag har precis skickat in min senast översatta bok (en himlastormande oljeshejksromans), tagit ett långt bad med min ljuvliga fru i vårt magiskt stora badkar, ätit bandspagetti och falukorv till middag och fått diabeteschoklad och te - och flera timmar ledigt!

Och nu, lagom till midnatt, verkar det som att jag för tredje gången har lyckats bosätta mig som granne till något slags misshandlare... Hoppas att det är en freak accident, och inte ett procentuellt utslag av andelen misshandlare i samhället. Vi väntar som bäst på att polisen ska komma och kolla upp det hela. Svårt att förstå vad människor tar sig till mot varandra.

Och lite svårt att vara fortsatt bloggigt lättsam.

Arrivederci.