Valfrihetens gissel

Nu sitter man här igen, framför teven, och nästan längtar efter att de ska ta bort alla suktkanaler som vi har fått, så man slipper välja. Det är ett gissel (lyxproblem, jag vet). Och så slutar det med att vi inte tittar på något, utan bara har teven på och sedan gör annat.

Men idag när jag inte-tittade på en film så fick jag i alla fall se Christian Bale, anno 1987, när han var liten, och riktigt bra. Han är ju en favorit, det måste medges, men jag hade inte riktigt koll på att han dragit igång så tidigt. Det var Solens Rike, av Spielberg. Så fick jag i alla fall ut något av teven idag då.

Misshandlaren är tyst än så länge. När polisen kom dit igår sa kvinnan att hon och en kille hade "skrikit lite" på varandra, men att han hade gått för två timmar sedan (ljug) och så var hon lite röd under ena ögat. Men hon påstod i alla fall att hon var glad att de var där. Hoppas att det inte bara leder till att misshandeln fortsätter i tysthet utan till att hon kanske känner att det i alla fall är någon som hör om hon ropar.

Jag har i alla fall fått hänga med knodden idag, och läsa godnattsaga! Det var underbart. Han har blivit så himla stor. Och han är kär i en tjej i klassen, min lilla gris.

Jag undrar hur man för över bilder från telefonen till datorn? Det har jag inte lyckats lista ut.

Åh, nu skulle jag vilja vara inte-diabetiker, dricka lite sherry och äta kokostoppar och maraschinokörsbär... Kolla in Du Rififi Chez les Hommes och strunta i alla måsten. Men jag har det ganska bra ändå, med te i kanna och diabeteschoklad och alldeles för många tevekanaler.