Den har drabbat mig. Har aldrig bott så här långt bort förrut, och ändå känns det för första gången på riktigt som att jag åker hem när jag åker hem. Det är väldigt konstigt. Känner mig lite orolig för att jag har gått på någon mystisk cirkus-cirkör-mångfalld och heja-miljonprogrammen, sverige-finns-i-ytterområdena-väckelsemötespryl, men ändå är det nog inte så? Hässelby är ju ganska up-tight i jämförelse. Kanske är det därför jag trivs? :-)
Eller så är det för att jag känner mig lite som att jag verkligen är mig själv för första gången, och då trivs man väl bättre kan jag tro. Inte meningen att vara hippieflummig, men det är rätt tufft att komma på vem man är, trots allt.
Snart börjar utbildningen igen, och det känns bra. Sådär nyttigt, som kinesisk tvål, eller råkost. Man har ju aldrig varit någon stjärna på att styra upp sig själv, det är väl därför lite yttre struktur känns så kristet och fint.
Nu ska jag göra en tutt-flyer till nästa Kittenville.
So long.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Heja heja du som har äntligen fått känna dig ordentligt hemma någonstans. Och heja kärlek och ytterområdesromantik. Men jag vet att det handlar mest om att du får äta korv och makaroner framför dåliga kriminal tv-serier utan att skämmas ;-)
Hahaha, du känner mig verkligen...
Skicka en kommentar