Idag var den stora dagen då C fyllde sju. Han fick en skateboard av pappa och en massa playstationspel av farmor, och lite coola skolgrejer av mig och frugan. Jag åkte ut och åt födelsedagsmiddag med honom och Stuie i Kärrtorp - hamburgare och nöt-och-chokladkolatårta! Mums! Stuie kan verkligen det där med tårtor...
Jag fick hänga med knodden och bevittna hans playstationspelande medan pappa Stuie gick på föräldramöte i nya skolan, så jag fick riktigt mys, jag.
Idag har jag också för första gången använt tvättstugan, och jag ger den ett bra betyg. Bra torkskåp och tumlare, och elektroniskt bokningssystem som fortfarande känns spännande :-)
Jag fick också chansen att prata med min allra första granne, eftersom vi hade samma tvättid. Vuxet!
Nu ska jag ställa mig och laga lite lunchmat till imorogn när skolan börjar. Då blir det långdag med skola och sedan en massa ärenden och sedan Infamous-festen. Lite nervös för att jag inte har förberett mig tillräckligt på återtåget till studierna, men vi får väl se hur det går.
Fred ut,
Trötter
onsdag 27 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
Svett, svett och... Svett
En sak är säker, de kan det där med värme på Dansens Hus... Phew, man är helt inbakad när man kommer där ifrån - fortfarande, trots att jag har åkt ända till mitt ytterområde efteråt och allt! Men det känns i alla fall alltid som att man har tränat hårt och tufft, även om man bara har ätit lyxskinka på fikat och kollat på andra som dansar.
Börjar dra ihop sig inför lördagens Kittenville, det ska bli rackarns roligt, men fortfarande så mycket att hinna med innan dess :-P
Idag kom Ebbis ut med ett matbord till oss, så nu kan man nästan tro att vi är vuxna när man kommer och hälsar på, bortsett från inte mindre än fyra filtinklädda "hemliga" högar av ouppackat. Kul gammal tradition det visade sig att vi har gemensamt det där med att snygga till skräp och stök med ett tygstycke!
Minifettig matlagning fortsätter att vara rätt så trist, min köttfärssås idag blev mer som vattenåbrö med köttfärs i. Alltså, fast den smakade gott. På lunchrasten fick jag också en chans att titta lite på Die Hard with a Vengeance (tror jag?) den från 1995 i alla fall, och märkte att det var något underligt rasistiskt över den (förutom tysknidbilden som känns sjukt old hat, Jeremy Irons, hur tänkte du då?) med Samuel L. Jacksons roll, och all rasfokusering helatiden. Men, men, det var väl bara två år efter Rodney King tror jag? Kanske bara ett när de filmade osv, så det kanske hade med det att göra. Bra, men underligt, att se att det har hänt saker på det området på bara tretton år. Men, yttre fiender brukar ju göra underverk med inre motsättningar, om man får vara cynisk. Jag slutar där, utan en ändlös rant.
Imorgon är en stor dag, nämligen dagen då Godiskycklingen fyller sju år!!! Otroligt. Jag kommer fortfarande ihåg när han fyllde tre år, trots att jag inte var med på kalaset, bara talade med Stjuv i telefon. Fyra år, ganska precis, sedan jag lärde känna C, och det är mer än halva hans liv. Knasigt. Men jag är sanslöst stolt över att jag räknades in i föräldragruppen när han på första skoldagen i förra veckan räckte upp handen och sa "Fröken, alla mina föräldrar är här, utom mamma som ska hämta mig sen." Då kände jag mig stolt.
Nu är det dags för middag tror jag...
L8tr, sk8tr som kidsen skulle ha sagt.
Börjar dra ihop sig inför lördagens Kittenville, det ska bli rackarns roligt, men fortfarande så mycket att hinna med innan dess :-P
Idag kom Ebbis ut med ett matbord till oss, så nu kan man nästan tro att vi är vuxna när man kommer och hälsar på, bortsett från inte mindre än fyra filtinklädda "hemliga" högar av ouppackat. Kul gammal tradition det visade sig att vi har gemensamt det där med att snygga till skräp och stök med ett tygstycke!
Minifettig matlagning fortsätter att vara rätt så trist, min köttfärssås idag blev mer som vattenåbrö med köttfärs i. Alltså, fast den smakade gott. På lunchrasten fick jag också en chans att titta lite på Die Hard with a Vengeance (tror jag?) den från 1995 i alla fall, och märkte att det var något underligt rasistiskt över den (förutom tysknidbilden som känns sjukt old hat, Jeremy Irons, hur tänkte du då?) med Samuel L. Jacksons roll, och all rasfokusering helatiden. Men, men, det var väl bara två år efter Rodney King tror jag? Kanske bara ett när de filmade osv, så det kanske hade med det att göra. Bra, men underligt, att se att det har hänt saker på det området på bara tretton år. Men, yttre fiender brukar ju göra underverk med inre motsättningar, om man får vara cynisk. Jag slutar där, utan en ändlös rant.
Imorgon är en stor dag, nämligen dagen då Godiskycklingen fyller sju år!!! Otroligt. Jag kommer fortfarande ihåg när han fyllde tre år, trots att jag inte var med på kalaset, bara talade med Stjuv i telefon. Fyra år, ganska precis, sedan jag lärde känna C, och det är mer än halva hans liv. Knasigt. Men jag är sanslöst stolt över att jag räknades in i föräldragruppen när han på första skoldagen i förra veckan räckte upp handen och sa "Fröken, alla mina föräldrar är här, utom mamma som ska hämta mig sen." Då kände jag mig stolt.
Nu är det dags för middag tror jag...
L8tr, sk8tr som kidsen skulle ha sagt.
måndag 25 augusti 2008
Valfrihetens gissel
Nu sitter man här igen, framför teven, och nästan längtar efter att de ska ta bort alla suktkanaler som vi har fått, så man slipper välja. Det är ett gissel (lyxproblem, jag vet). Och så slutar det med att vi inte tittar på något, utan bara har teven på och sedan gör annat.
Men idag när jag inte-tittade på en film så fick jag i alla fall se Christian Bale, anno 1987, när han var liten, och riktigt bra. Han är ju en favorit, det måste medges, men jag hade inte riktigt koll på att han dragit igång så tidigt. Det var Solens Rike, av Spielberg. Så fick jag i alla fall ut något av teven idag då.
Misshandlaren är tyst än så länge. När polisen kom dit igår sa kvinnan att hon och en kille hade "skrikit lite" på varandra, men att han hade gått för två timmar sedan (ljug) och så var hon lite röd under ena ögat. Men hon påstod i alla fall att hon var glad att de var där. Hoppas att det inte bara leder till att misshandeln fortsätter i tysthet utan till att hon kanske känner att det i alla fall är någon som hör om hon ropar.
Jag har i alla fall fått hänga med knodden idag, och läsa godnattsaga! Det var underbart. Han har blivit så himla stor. Och han är kär i en tjej i klassen, min lilla gris.
Jag undrar hur man för över bilder från telefonen till datorn? Det har jag inte lyckats lista ut.
Åh, nu skulle jag vilja vara inte-diabetiker, dricka lite sherry och äta kokostoppar och maraschinokörsbär... Kolla in Du Rififi Chez les Hommes och strunta i alla måsten. Men jag har det ganska bra ändå, med te i kanna och diabeteschoklad och alldeles för många tevekanaler.
Men idag när jag inte-tittade på en film så fick jag i alla fall se Christian Bale, anno 1987, när han var liten, och riktigt bra. Han är ju en favorit, det måste medges, men jag hade inte riktigt koll på att han dragit igång så tidigt. Det var Solens Rike, av Spielberg. Så fick jag i alla fall ut något av teven idag då.
Misshandlaren är tyst än så länge. När polisen kom dit igår sa kvinnan att hon och en kille hade "skrikit lite" på varandra, men att han hade gått för två timmar sedan (ljug) och så var hon lite röd under ena ögat. Men hon påstod i alla fall att hon var glad att de var där. Hoppas att det inte bara leder till att misshandeln fortsätter i tysthet utan till att hon kanske känner att det i alla fall är någon som hör om hon ropar.
Jag har i alla fall fått hänga med knodden idag, och läsa godnattsaga! Det var underbart. Han har blivit så himla stor. Och han är kär i en tjej i klassen, min lilla gris.
Jag undrar hur man för över bilder från telefonen till datorn? Det har jag inte lyckats lista ut.
Åh, nu skulle jag vilja vara inte-diabetiker, dricka lite sherry och äta kokostoppar och maraschinokörsbär... Kolla in Du Rififi Chez les Hommes och strunta i alla måsten. Men jag har det ganska bra ändå, med te i kanna och diabeteschoklad och alldeles för många tevekanaler.
Boobs galore!
Då var det fait accompli med flyersarna (hm?) äntligen...
Och så fick jag nästa bok med posten, den handlar om en utländsk miljonär och hans älskarinna och en skandalgraviditet! Can't wait, det ska bli så spännande att se hur den utvecklar sig... En sådan story är ju helt revolutionerande, blir nästan lite rörd.
Men, jag måste säga att jag föredrar sexytime över emergency surgery time, vilket jag nu äntligen verkar ha fått lägga bakom mig. Det var inte så mycket sjukvården, som den hemsökande käcka australiensiska accent jag inte kunde tänka bort i läkarromanerna.
Jaja, nu skall jag ge mig ut på en exkursion tillbaka till Kärran för att hämta post och träffa min bästa snart-sju-år-gamla Godiskyckling och Stuie.
Ytterområdesromantik
Den har drabbat mig. Har aldrig bott så här långt bort förrut, och ändå känns det för första gången på riktigt som att jag åker hem när jag åker hem. Det är väldigt konstigt. Känner mig lite orolig för att jag har gått på någon mystisk cirkus-cirkör-mångfalld och heja-miljonprogrammen, sverige-finns-i-ytterområdena-väckelsemötespryl, men ändå är det nog inte så? Hässelby är ju ganska up-tight i jämförelse. Kanske är det därför jag trivs? :-)
Eller så är det för att jag känner mig lite som att jag verkligen är mig själv för första gången, och då trivs man väl bättre kan jag tro. Inte meningen att vara hippieflummig, men det är rätt tufft att komma på vem man är, trots allt.
Snart börjar utbildningen igen, och det känns bra. Sådär nyttigt, som kinesisk tvål, eller råkost. Man har ju aldrig varit någon stjärna på att styra upp sig själv, det är väl därför lite yttre struktur känns så kristet och fint.
Nu ska jag göra en tutt-flyer till nästa Kittenville.
So long.
Eller så är det för att jag känner mig lite som att jag verkligen är mig själv för första gången, och då trivs man väl bättre kan jag tro. Inte meningen att vara hippieflummig, men det är rätt tufft att komma på vem man är, trots allt.
Snart börjar utbildningen igen, och det känns bra. Sådär nyttigt, som kinesisk tvål, eller råkost. Man har ju aldrig varit någon stjärna på att styra upp sig själv, det är väl därför lite yttre struktur känns så kristet och fint.
Nu ska jag göra en tutt-flyer till nästa Kittenville.
So long.
söndag 24 augusti 2008
TV är konstigt
Sitter i soffan och väntar på Criminal Minds med min habibi - som vanligt i glappet efter Tyst Vittne hamnar vi i Jakten på Nätpedofilerna. Det sjuka i rättsdokusåpor aside så är det verkligen en tragisk samling män (ja, de är alla män) som traskar in i tevefällan. Man undrar ju hur de tänker, eller inte tänker. Och varför förbjudna saker kan skapa ett sådant tvång, eller vad det nu är som driver dem.
Och när jag ändå är inne på de stora frågorna (nu har Criminal Minds börjat) vad är det med teve och "avvikande" kriminaltekniker? Som den där gotharen i (fruktansvärda) Navy CIS, och den jättelånga britten i Jordan, Rättsläkare, eller för den delen Garcia i Criminal Minds.
Och sedan kan man ju faktsikt fråga sig varför det finns så många dåliga kriminalserier, när det ändå finns så många bra? Hur svårt kan det egentligen vara att undvika de där små cheesiga fallgroparna som gör så stor skillnad? Alltså, relativt, rent praktiskt sett i och med att man redan har styrt upp det så långt att man har en okej budget, manus, producent, och så vidare...
I all fall är det myssöndag, jag har precis skickat in min senast översatta bok (en himlastormande oljeshejksromans), tagit ett långt bad med min ljuvliga fru i vårt magiskt stora badkar, ätit bandspagetti och falukorv till middag och fått diabeteschoklad och te - och flera timmar ledigt!
Och nu, lagom till midnatt, verkar det som att jag för tredje gången har lyckats bosätta mig som granne till något slags misshandlare... Hoppas att det är en freak accident, och inte ett procentuellt utslag av andelen misshandlare i samhället. Vi väntar som bäst på att polisen ska komma och kolla upp det hela. Svårt att förstå vad människor tar sig till mot varandra.
Och lite svårt att vara fortsatt bloggigt lättsam.
Arrivederci.
Och när jag ändå är inne på de stora frågorna (nu har Criminal Minds börjat) vad är det med teve och "avvikande" kriminaltekniker? Som den där gotharen i (fruktansvärda) Navy CIS, och den jättelånga britten i Jordan, Rättsläkare, eller för den delen Garcia i Criminal Minds.
Och sedan kan man ju faktsikt fråga sig varför det finns så många dåliga kriminalserier, när det ändå finns så många bra? Hur svårt kan det egentligen vara att undvika de där små cheesiga fallgroparna som gör så stor skillnad? Alltså, relativt, rent praktiskt sett i och med att man redan har styrt upp det så långt att man har en okej budget, manus, producent, och så vidare...
I all fall är det myssöndag, jag har precis skickat in min senast översatta bok (en himlastormande oljeshejksromans), tagit ett långt bad med min ljuvliga fru i vårt magiskt stora badkar, ätit bandspagetti och falukorv till middag och fått diabeteschoklad och te - och flera timmar ledigt!
Och nu, lagom till midnatt, verkar det som att jag för tredje gången har lyckats bosätta mig som granne till något slags misshandlare... Hoppas att det är en freak accident, och inte ett procentuellt utslag av andelen misshandlare i samhället. Vi väntar som bäst på att polisen ska komma och kolla upp det hela. Svårt att förstå vad människor tar sig till mot varandra.
Och lite svårt att vara fortsatt bloggigt lättsam.
Arrivederci.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
